... Bygden stĺr stilla, en stjärnklar natt ...
... En eld fjärran skĺdas, ty de närmar sig ...
Fram rider trollens kung
Med vargbroder ut pĺ jakt
Allt levade flyr, fä och frände
Blodet skall dränka denna ensliga trakt
Utav mörket i sin eviga sal,
Han ger sig ut, en törst att släcka
Här skyndar de fram pĺ krokiga ben,
Flera liv att tas, hundra ben att knäcka
Trollherrens sällskap river sig fram,
Genom dyster skog och fruset fjäll
De dräper vad de ser och finner allt gömt,
Huvuden snart pryder deras heliga häll
Sĺ stĺr trakten dyster och mörk,
Solen stiger inget liv att skĺda
I underjorden firas en lyckad jakt,
Sedan igen i sekler tystnad rĺda ...
Ve dig, mänska, du inkräktar här!
Snart trollen dig till hällen bär